Fakta om lödning

Lödning är en sammanfogning, av metallföremål som sker genom uppvärmning av de delar som ska sammanfogas och smältning av en tillsatsmetall, så kallat lod eller slaglod. För att förhindra oxidering, samt öka lodets flytbarhet och förmåga att väta fogen används fluss.
När utseendet är betydelsefullt utgörs lodet ofta av en huvudmetall som överensstämmer med de metaller som ska sammanfogas. Lodet måste dock ha lägre smälttemperatur än de metaller som möts i fogen. Detta uppnås genom att lodet legeras, i huvudsak med metaller som har lägre smälttemperatur än lodets huvudmetall. Exempelvis legeras silver- och guldlod främst med zink. Smälttemperatur för silverlod är ca 580–755 °C och för guldlod ca 680–900 °C. (Rent silver har smälttemperaturen 962 °C, rent guld 1 064 °C och ren zink 420 °C.)
Tennlod och blylod för de lägre smälttemperaturerna legeras bland annat med kadmium. Eftersom kadmium är hälsofarligt får kadmiumlegerat lod inte användas där det kan komma i beröring med mat och dryck. Den eutektiskta tenn-bly-kadmium-legeringen består av 50 % tenn, 32 % bly, 18 % kadmium och har smältpunkt 145 °C.
Den illustrerade lödstationen utnyttjar Curieeffekten för temperaturstyrningen, som kan hållas inom snäva gränser med kolven såväl i vila, som under arbete.